Arrangemanget görs med stöd från Stockholms Stad och Nordisk Kulturfond, och i samarbete med Studiefrämjandet och Svensk Live.
Therese Lithner
Therese Lithner debuterade som soloartist i februari i år med singeln “Drown”, uppmärksammad av The Line of Best fit som “a dramatic and compelling piece of great art rock”.
Inte långt efteråt släpptes andra singeln, “Eye” - en självutlämnande känslostorm, beskriven som “a powerful anti-love song” (The Revue), “minst lika dramatisk som föregångaren” (Hymn).
Med ett förflutet i banden My Sound of Silence och Vaken flyttade Norrbottensbördiga Therese till Stockholm 2016, där hon bestämde sig för att under eget namn spela in och färdigställa några undangömda låtar, från början födda som replokalsexperiment inspirerade av 90-talets idoler.
Resultatet hörs i den självbetitalde lo-fi, hjärtskärande, drömska, gitarr-pop debut-EP som kom ut via Lazy Octopus i juni i år, och enligt The Revue är att betrakta som Lithners “ascension to the throne of indie rock”.
Stina Stjern (NO)
Föreställ dig en teckning som blivit färglagd med starka färger utanför linjerna. Detta är karaktäristiskt för Stina Stjerns musik.
Stina Stjern debuterade 2009 med sjutummaren "The Horizon", där de första hundra vinylerna kom med hemmastickade skivomslag som gjorts av handarbetsentusiaster i hemstaden Namsos. Två år senare kom debutalbumet "Days like Waves" ut och beskrevs bland recensenter som "en lektion hur man skriver bra popmusik".
Tidigare i år släpptes albumet ”Kap Herschell”, en musikalisk dialog mellan storstaden och historierna från när hennes morfar som ung reste till nordöstra Grönland för att arbeta som jägare. Grunderna på Kap Herschell spelades in i Tim Ganes (Stereolab) studio Bloody Hair i Berlin. Inspelningarna blev sedan vidarearbetade av Kyrre Laastad i Chrome Mahogany i Trondheim, där de spelades in på gamla kassetter, kördes genom synthar och tillbaka igen. Resultatet har blivit en skiva som befinner sig mellan 90-talslofi, shoegaze och mordern psykadelisk pop.